Hej på er! Inte blivit så mycket bloggande på sista tiden. Har väl känt att blogginspirationen varit väck helt enkelt. Tänkte börja med att dela med mej av en härlig nyhet, men hade tänkt att vänta några veckor. Det var meningen att Lova skulle blivit storasyster i maj. Men så blev inte fallet.
Allt kändes som vanligt till en början, med diverse graviditetssymtom. Sedan fick jag lite mindre blödningar i omgångar... Det var lugnt 1-2 dagar å sen kom det lite. Så fortsatte det. Jag pratade med barnmorskan om det och jag hann med att gå på första besöket och ha hälsosamtal. (I måndags) Igår fick jag en mer kraftig blödning. Tog kontakt med gyn och fick en tid för VUL i O-hamn. Där kunde läkaren inte se någon graviditet i livmodern. Fy så ont det gjorde i mig. Känns som att hela världen har rasat samman. Känslan går inte att beskriva.
Jag fick lämna blodprover för att kontrollera halten av graviditetshormon. På tisdag ska jag till Västervik och lämna blodprov igen... Detta för att utesluta utomkveds.
Vara bara tvungen att skriva av mej lite. Känner att jag inte mår så värst och vill gärna att omgivningen veta varför. Känns lättare för mig att få prata om det.
Man får sej en tankeställare. Barn är inget man bara gör, barn är en gåva. Jag är så himla glad över att jag har Lova! Det var så underbart att få krama om henne igårkväll när jag kände mej så ledsen. Hon är mitt allt. Och Thomas som ställer upp till hundra. Han ska man va rädd om!
Jag tänker på alla som har kämpat/kämpar för att kunna få barn men det inte funkar. Då ska man vara glad för det man har och vara positiv. Tänka nya tag! Men nu vet jag hur det känns. Att först vara så himlans lycklig och sen bara få det hemska beskedet att barnet är borta.
Det gjorde verkligen ont ska ni veta.
1 kommentar:
Tänker på dig. Hoppas att det går bra en annan gång.
Skicka en kommentar