På sista tiden har jag tänkt mycket på Karin (som var Thomas farmor). Hon är saknad! Hon var alltid så mån om en och ett glatt humör. Vi klickade Karin och jag. Tråkigt att hon inte fick vara med längre och se Lova växa upp.
Kransen vi lagt vid Karins gravsten.
1 kommentar:
Tråkigt men förstår precis, jag känner likadant för Peters pappa. Vi var också RIKTIGA bästisar.
Skicka en kommentar